Linjen

Linjen är min tredje roman. Här följer vi Emma, som efter en längre tids arbetslöshet får anställning på ett företag som gör handböcker i självhjälpssegmentet. Hon är beredd att göra allt för att hålla sig kvar på arbetsplatsen nu när hon vet hur det är att vara utan arbete. Till slut tycks hela hennes liv utspela sig på arbetsplatsen. Ändå räcker det inte, hon börjar längta efter arbetet i sig.

Läs mer om boken hos förlaget, Natur och Kultur.


Sagt om Linjen:

"Vilken slutsats ska man dra av denna hallucinatoriska berättelse om knegandet och ångesten längs arbetslinjen? Att det är en tragedi att politiker inte haft bättre idéer än att piska in ett destruktivt flexibilitets-, coachnings- och karriärtänk i medborgarna. Att Elise Karlsson gjort en närmast osannolik bedrift när hon på en och samma gång förnyar en genre, väcker sinnet för samtiden och försvarar en uråldrig mänsklig rättighet – den där som den gamle socialisten Paul Lafargue skrev om kring förra sekelskiftet: rätten till lättja."

Stefan Jonsson, Dagens Nyheter

"Jag tycker Elise Karlsson lyckas plågsamt väl med att skildra vad osäkra arbetsvillkor gör med oss. Hennes språk är sparsmakat och exakt. (...) Ett arbetsplatsreportage på hög litterär nivå."

Ingalill Mosander, Aftonbladet

"Det är en helt briljant roman. Hur vi skulle kunna leva istället säger det här med en väldigt kontrollerad yta. Den är lysande." Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna 

"I slutändan blir i alla fall titelns linje mer mångtydig än man först kan tro. Visst är den gränsen mellan innanför och utanför larmade dörrar, och visst syftar den också på ”arbetslinjen”, arbetet som uppfordrande politisk ideologi. Men linjen går också på ett annat plan, skär rakt igenom människan, mellan inre och yttre verklighet."

Amanda Setterwall Klingert, UNT

"Elise Karlssons två första romaner var till omfånget små, egensinniga skildringar om utanförskap och kärlekslängtan. Med tredje romanens gåtfulla scener från kontorslandskap, varvade med filosofiska maktanalyser, och därtill en kärlekshistoria som stympas, tar Elise Karlsson ett rejält kliv i författarskapet.

Jag hoppas på fler stora minimalistiska samtidsromaner skrivna av Elise Karlsson."

Anneli Jordahl, Svenska Dagbladet

"Elise Karlsson skriver fram skräcken i att aldrig kunna veta när otryggheten tar slut, förnedringen i det, elegant och filosofiskt."

Karin Arbsjö, Helsingborgs Dagblad/Sydsvenskan

"På ungefär vart åttonde uppslag sitter det i min bok en post-it-lapp för att markera ett viktigt ställe. Som ni kanske kan förstå är detta en bok som verkligen talar till mig."

Lyrans Noblesser

"Elise Karlsson har tidigare gett ut två övertygande korta romaner på Modernista, böcker som väckt alldeles för lite uppmärksamhet i förhållande till hur löftesrika de var. Det här är helt klart ett steg mot ytterligare en annan riktning, mot en ny sorts litteratur."

Björn Kohlström, Bernur

"Elise Karlssons Linjen och Malin Hedins Inte gå under är två ytterst läsvärda och fängslande skildringar av gruppdynamik, mänsklig utsatthet och mod (eller feghet)."

Nina Solomin, Tidningen Vi

"På djupet lurar en absurd realism där samhällets huvudström drar fram och genererar den rädslans konformism som gör att var och en alltid måste vara sig själv närmast och sätta egenintresset i främsta rummet."

Christian Swalander, Borås Tidning

"Det här är litteratur som bör läsas och diskuteras i studiecirklar och på berörda arbetsplatser."

Ulf Lundén, Dala-demokraten